Vi har det bra här på jourhemmet, Gloria och jag. Jag sköter spaningen i fönstret och sniffar på alla dofter genom vädringsfönstret. Tyvärr sitter det galler för, så jag kan inte komma ut och få tag på de där retsamma fåglarna som är precis utanför.
Gloria blir mer och mer lugn för varje dag när matten kommer till oss. Hon gömmer sig inte direkt längre, bara om det blir något plötsligt ljud eller så.
Vi äter, leker, sover och gosar med varandra. Jag med matten också. Och så väntar vi på vår människa som nog dyker upp endera dagen.