Vår älskade Pelle somnade in i början av juli 2015. Hans aska är begraven på favoritplatsen under hans bästa spaningsgran. Han blev 18 år.

Jag heter alltså Pelle. Jag 16år nu och föddes -97, säger min gamla husses son, på ett båtvarv. Nu har det flyttat in en lillasyster också, Maja Gräddnos heter hon*viskar*-och hon e jättesöt. Hon skulle vara jourkatt hos mig men stannar kvar för alltid.

Bodde hos första familjen i Slagsta tills de vandrade över Regnbågsbron. Sen letade jag efter dem hela sommaren  vid gamla huset och deras son Roland såg efter mig.

Ropade mig hes men de kom inte.

Husse(sonen till dem) och matte Harriet(hans fru) hittade mina nya människor i datorn.

De letade efter en gräsklippare eller nåt, men hittade mig. Jag kunde inte stanna hos Roland och Harriet för då skulle jag bara försökt att gå hem till mitt gamla hem igen. Där  bor  det nya människor jag inte känner. Och mitt hus har de byggt om.

Det var lite läskigt att komma hit först, fast jag kom på besök med Roland och Harriet. Först hade de varit här utan mig, för att se hur det var, om jag kunde trivas.

Jag är väldigt glad för att de vara noga med var jag skulle bo och inte bara släppte iväg mig vart som helst.

Kikade runt lite i huset och kände efter så ingen hund eller katt fanns kvar för det doftade såna.  Det kändes lugnt och snällt men man vet aldrig.

Gick och la mig på stora sängen efter en stund och sen kom hon som tänkte bli min människa och satte sig bredvid. La mig hos henne stället och sen bar hon ut mig till de andra så jag fick mera gos och klappar.

De pratade om mig  och berömde massor och så tror jag att det blev bestämt att jag skulle bo här.

I alla fall så kom de här människorna och hämtade mig hos matte Harriet i det tomma huset efter några dagar. Vi åkte i bil och det tycker jag inte är så roligt, men matten tröstade mig och det gick ganska bra. Jag är ju en tuff kille och ingen bebis heller.

De första två veckorna var jäääättelånga för jag fick bara gå ut på mattes arm, inte alls ensam som jag är van med. Jag klagade ganska mycket då. Men de var snälla och nån var alltid med mig,  nästan hela tiden. Och massor med mat fick jag, och klappar och gos så mycket jag ville ha.

Nå, sniffade in reviret så gott det gick och matten kastade lite sand från kisslådan efter tomtgränserna så andra katter skulle veta att jag var här nu.  Och matte gjorde en plansch som fick sitta på grinden där jag presenterades, så grannar skulle veta vem jag bodde hos. Och sen en dag så fick jag gå ut,  och nu får jag gå när jag vill utom när det är helt mörkt.

Matte fyller på lite här.

Nu har Pelle fyllt hela 18 år. Fortfarande pigg och alert. Lite artros i bakvagnen som han tar Metacam emot.  Äter numera njurfoder på vettens rekommendation.

Otroligt tolerant och vänlig mot alla katter som passerar genom hemmet, för vi är även jourhem åt Södertälje Katthem ibland. Och passar vänners katter då och då. Eller mest hela tiden.

Annons