Jag sjunger min protestsång mot vinter och kyla. Tassar ut nån minut för att kolla  om det blivit bättre och vänder snabbt in igen.

Matte klagar, inte på min sång utan på sin onda axel och nu senast huvudet. Tänker att det bevisat att det inte är tomt därinne men jamar inte det högt. Tassisterar henne med magtramp och kurrterapi, kollar ofta att hon är vaken, väcker henne annars. Morrisar på kinden eller en tass i ansiktet funkar alltid.

Så om ni inte ser så mycket av mig så är det hennes fel.

Annonser