Jag sjunger min protestsång mot vinter och kyla. Tassar ut nån minut för att kolla om det blivit bättre och vänder snabbt in igen.
Matte klagar, inte på min sång utan på sin onda axel och nu senast huvudet. Tänker att det bevisat att det inte är tomt därinne men jamar inte det högt. Tassisterar henne med magtramp och kurrterapi, kollar ofta att hon är vaken, väcker henne annars. Morrisar på kinden eller en tass i ansiktet funkar alltid.
Så om ni inte ser så mycket av mig så är det hennes fel.
Pelle pressar 
Det är tufft att vara stödkatt, tur att matte har dig! Nosbuff
Dina protestsånger kanske hjälper på avstånd? Här har det i alla fall töat som bara den. Tänk om det är din förtjänst!
Din behandling verkar högst professionell, fortsätt så bara. Bra att du ser till att hon håller sig vaken, då vet du ju säkert att hon lever.
Klart det ‘r mattes fel om vi inte ser så mycket av dig. Men hon kommer Säkert snart att bli frisk eftersom du behandlar henne. Jag är inte orolig för matte.