Känner mig rastlös, instängd. Ber om att få gå ut, dörren öppnas men jag vill inte ut i det vita, kalla.
Kollar nästa dörr och nästa. Utanför alla är det lika illa.
Jo, jag har varit ute, senast igår när matte lyfte med mig ut när hon kom hem. Stod bakom dörren och väntade, ville, men ändå inte, gå ut. Fick sniffa på fågelmataren och marken under där mina pippin trippat runt, sittandes på hennes arm. Luktade spännande. Men sen släppte hon ned mig i det vita, hon hade ju skottat visserligen men kallt om tassarna var det ändå. Tog ett par stooora skutt och var inne. Blängde sen på matte tills husse kom in och stängde dörren. Det hela tog minst fem minuter.
Matte säger att hjulen snart ska komma. Hoppas den tar med sig lite grönt gräs och värme.
Pelle pressar 
Men så kämpigt du haft det. Och att matte satte ner dig på det vita kalla också. Tur att du sprang in i värmen. Vi är många som hoppas att det snart kommer grönt gräs och värme.
Det där hade jag kunnat tassa ner själv! Hur vidrigt är inte det här vita och kalla? Kan man någonsin vänja sig???
Visst är man sugen på att gå ut, ända tills man upptäcker hur mycket vitt och hur kallt det är. Inne och gosa är vår melodi! Nosbuff
Visst är det trist när man konstaterat att det är lika vitt oavsett vilken dörr/fönster man tittar ut ifrån !
Hoppas oxå den där Hjulen har med sig en massa Grön Kål 😉
Mina katter är precis likadana. Mina numera bara tre katter. De gillar inte heller vit och kall mark. Myse springer och gömmer sig så fort matte öppnar dörren.
Tack för snälla ord hos oss!