Allt är ok här, matte har bara haft mycket runt sig o inte hunnit sekretera åt mig.
Vi har haft en liten husgäst här i några dagar. Herr Katt som hittade matte o husse under förra vintern, och flyttade in här, har varit hos oss i några dagar.
Matte o husse bestämde att vi inte skulle träffas nos mot nos denna gång.
Han kommer ju hit fler gånger, när hans husse reser, så de vill ta det försiktigt. Kattpolitik är ju lite knepigt för människor att förstå. Man kan absolut inte bara tussa ihop katter och tro att det ska gå bra.
Jag själv är ju lugn men alla andra är inte det. Med erfarenhet om hur illa det funkade förut med kattvalpen här så tar de inga risker med min hälsa. Bra så.
Herr Katt är ung, ca två år bara. Hans husse bestämde en födelsedag efter vad matte och vetten tror om hans ålder. Före förra påsken, när han kastrerades och märktes i örat sa vetten att han inte ens var året.
Han ”glömdes” ju kvar av några som bodde i området förut och höll på att svälta ihjäl under förra vintern när det var så jamarsmycket snö och jättekallt länge. Tur han hittade lite fågelfrö och margarin som matte satt ut till mesarna. Och vågade visa sig för matte. Och vågade komma fram och äta och sen flytta in. Modig liten kille.
Inte för att han e så liten längre, faktiskt större än jag, men jag e ändå äldst och bestämmer här nu.
Han är leksen och busar mycket säger matte. Har ju hört en del brak och dunsar från bakom dörren och sniffat genom dörren också. Fast jag brydde mig inte speciellt. Sniffade igår när matte var nere och tände i öppna spisen i gillestugan, dörren e ju alldeles där, men sen gick jag o la mig i fåtöljen vid spisen bara.
Han åkte hem till sitt igår och nu har jag fullt upp med att kolla att han inte gömt sig någonstans. Visst såg jag honom i buren i hallen när de skulle åka. Matte höll mig på sin arm så jag skulle se att han åkte och få säga adjö ordentligt. Det gjorde jag, ska inte säga vad jag sa, men jag väste i alla fall. Han svarade inte emot. Sen stängde husse dörren om dem.
Nu har jag kollat hela nedervåningen, matkällaren o förrådet. Ingen katt. Lite lukt finns kvar fast matte städat, men snart har jag markerat över det. Här uppe var han bara en kort stund och inte på fri tass, säger matte.
Och de har ju så klart gosat och lekt en massa med honom, när jag varit upptagen med annat. Som att sova i sängen eller patrullera ute. Så jag har känt hans doft på deras kläder. De gillar honom, massor, mina tvåbeningar, men mattes kropp gillade inte hans allergener. Därför stannade han inte här utan fick en ny husse, när nu de han bodde hos före oss inte ville ha honom.
Hur man nu kan tänka sig att lämna en liten och rätt söt katt ensam i kylan. Det kommer varken matte, husse eller jag aldrig fatta.
Hade de kastat ut ett av sina barn(jo, de hade flera barn sa matte) om den gjort nåt dumt eller de tröttnat?
